Jag har börjat att skicka in bidrag till Fredrika på vindens sypepp
Det var ytterligare en anledning som fick  mig att fundera på att ta upp bloggen igen (se inlägget innan detta för förklaraing). 
När jag snubblade på ett mönster Tara så tyckte jag att det var så på pricken den stilen som min sambos mamma har. Jag tänkte att jag chansar på att det blir en bra julklapp och sydde en tröja. 

Jag hade tur också för hon blev super förtjust i den! Alltid kul när chansningar blir lyckade.

Eftersom det var en oversize tröja så var det enkelt att göra tröjan utan att veta hennes mått. Jag tittade i några jackor hon hade och satsade på något liknande de storlekarna.

Passade gjorde den också :) 
När jag slutade skriva var det för att jag inte orkade. Det låter tråkigt, som en tråkig och dålig ursäkt och så är det. Jag har haft ett år jag sent ska glömma. Ett år med några av de bästa stunderna hittills och några som toppar listan av de värsta. Jag har tagit massa bilder under året som jag tänkt skulle hamna på bloggen men inte tagit mig för att skriva.
När jag slutade skriva så bodde jag och min sambo isär, jag jobbade på mitt första jobb och veckopendlade mycket långt. 12 timmar restid hade jag varje helg fram och tillbaka. Det var något min kropp inte var rustad för. Jag fick lära mig den hårda vägen hur viktig träning är. Jag hoppas att jag ska kunna skriva om min resa i mer hanterbara portioner här på bloggen framöver. Varvat med alla roliga stunder. Nu bor jag nämligen med min sambo igen, jag har ett bra jobb och jag har fått flytta till drömstaden Helsingborg.
När jag slutade skriva började mitt år av att ta mig tillbaka. Första skadan var buktande disk på två ställen i ryggen. Jag är bara glad att det inte var värre. För någon som aldrig tränat var det en lång väg tillbaka.